om Hölje
Att kliva in i den stora salen med vatteninstallationen är att kliva in i ett sakralt rum. Eller att ta ett kliv rakt in i urberget och därinne öppnar sig en mörk och ekande sal. En rå fuktighet slår emot liksom ett orubbligt lugn. Installationen suggererar fram ljud som inte finns där egentligen – tydliga ljud av vattendroppar som lämnar taket och slår emot vattnet nedanför.
I mitten av rummet tronar en byggnad av guld som effektfullt reflekteras i vattenspegeln på golvet. Hela installationen är så pampig att museet vanligtvis så stora och nästan hotfullt tomma stora sal blivit så kompakt och koncentrerad till varenda kvadratcentimeter.
Vattnet är nödvändigt för allt liv men också en enorm kraft. Här i Östermans installation blir vattnet en avgränsning mellan betraktaren och konstverket, mellan människa och ett gyllene gravkor. Är det Styx, floden som vi alla ska passera, är det gränsen mellan liv och död som visualiseras?
Koret är slutet och ser ut att vara gjord av solid metall. Sällan har ett verk tagit över Länsmuseets stora sal som Östermans installation gjort. Trots detta är den svår att komma åt. Den gyllenen byggnaden är sluten. Vad finns där inne? Vad döljer sig? Döden? Livet?
Björn Norberg, Länsmuseet Gävleborg
